hemligaalskaren

De blev inte så mycke sova av de närmaste dygnet. Vi älskade som kaniner och kunde inte få nog av varandra. Ja började få en känsla av att om ja sa att ja ville gifta mej me brunetten så skulle hon dra. Om ja däremot sa att ja inte visste vem ja tyckte om, så skulle hon ha mej till varje pris. När mannen har lärt sej att förstå kvinnorna så är han för gammal för att ha någon nytta av de.

Visst ville ja ha min härliga brunett, ja var helt tokig i henne. De märkte ja nu när ja tillät mej själv att känna efter. Hon var som en drog för mej, ju mer ja smakat av henne ju mera ville ja ha. Fan de var ju henne ja ville ha för resten av livet, men hur skulle ja lyckas me de. Hon hade ju helt klart inte hittat sej själv ännu och höll på att treva sej fram i livet för att undersöka vem hon var. När man träffar en sån tjej så är de ju svårt att veta vem man själv är. Ja tror att när kärleken drabbar en så tappar man allt sunt förnuft och ändå så förväntas man fatta vettiga beslut. 

Just nu så sket ja i allt annat utom en sak. Ja va tvungen att få brunetten att inse att de var vi två som passade för varann och skulle hålla ihop resten av livet. Hur nu de skulle gå till. Ja såg så mycke av mej själv i henne så ja trodde faktiskt att vi skulle passa ihop. Inte vet ja om de spelade någon roll att vi hade samma stjärntecken, men kanske. De fanns en enorm energi mellan oss, de slog gnister om oss när vi kom nära varandra. Kunde man kanalisera den energin på rätt sätt så skulle vi få ett himlastormande underbart förhållande.