hemligaalskaren

Brunetten kom till mej men de märktes på henne att det var något hon våndades för att säja. Ja frågade om hon ville flytta in hos mej nu när vi kunde vara ett par helt öppet. Men hon tyckte vi skulle vänta lite. Va fan menade hon me de liksom? Vänta lite så som vi tar de nästa månad, eller vänta lite så som ja har ångrat mej. Brunetten hade förklarat sin kärlek till mej genom att skicka nakenbilder, mailat och berättat exakt vad hon ville göra me mej, hon hade till och med ringt mej när hon onanerat. Hon hade verkligen gjort allt för att få mej helt galen i henne och hon hade lyckats. Nu när ja var berädd att göra vad som hellst för henne, ja då ville hon inte ha mej. 

Varför ska kärlek göra så ont? och varför kallar ja henne brunetten hela tiden och inte hennes riktiga namn? Jo för att hon också har en blogg och de vora ytterst pinsamt för henne om folk visste vilken brunett de var. Bara för att ja tyckte att hon va den läckraste brunett ja någonsin sett, så kanske inte alla andra tyckte de. Hon får förbli anonym. Ja glömmer aldrig tiden med henne. ännu så länge känns de smärtsammt att tänka på de, men en da kanske ja kan tänka tillbaka på den tiden och bara minnas de som var fint. 

Man ska akta sej för att önska sej någonting, önskningen kan gå i uppfyllelse.